så himla mycket nu,allt på samma gång.
vet varken in eller ut.
förstår inte varför jag är så himla rädd?
den här gången är det på riktigt.
och det kommer aldrig bli sig likt som förut igen.
kommer säkert att snubbla över de branta diket igen.
jag vill inte, jag vill verkligen inte.
hatar att allt ska bara bli skit hela tiden.
och att jag alltid ska tänka så fruktansvärt mycket.

nej nu ska jag sova.
får se fram imot morgondagen nu. : )
godnatt.