I can almost see it
That dream I am dreaming
But there's a voice inside my head saying
"You'll never reach it"

Every step I'm taking
Every move I make feels
Lost with no direction
My faith is shaking

But I gotta keep trying
Gotta keep my head held high

Minfamilj,minbästevän,minpojkvän...
Jag har fortfarande inte förståt.
Att du är någon annans nu, och inte min?
Ingen förstår hure är att sakna sin andra halva.
Som alltid har funnits där vid ens sida,
som vet precis allt, ALLT!
Och som nu är borta.
Jag har inte förståt att de är en annan som kallar
dig för hennes pojkvän, du är ju min?

Men jag har nog börjat förståt allt nu, eller börjar förstå...
Du har en annnan, du är tillockmed tillsammans en en annan.
Du är inte min längre..

Det var vi så himla länge, att jag vet inte hur jag lever ensam..
Men de jag måste lära mig nu, att leva utan dig.
Min bästavän...

Men de är dags att släppa taget, därför jag skev inlägget.
Blir inge mer funderingar eller tårar,
its time to let you go!



/.S